 |
| Kirgizistan |
För ett tag sedan kom jag hem från en resa till Centralasien och där hade jag möjligheten att för första gången (som jag vet) möta kalmucker. Dessa var föredetta muslimer och det var så spännande att sitta ner och lyssna på hur de berättade om sina liv och utmaningar.
Kalmuckerna är ett av Eurasiens mest särpräglade folk - ett mongoliskt folk med rötter i Oiratkonfederationen (det var en politisk och militär allians av västmongoliska stammar som spelade en enorm roll i Centralasiens historia mellan 1400- och 1700 talet.) som under århundraden har rört sig mellan Centralasiens vidsträckta stäpper, Volgaområdet och dagens Xinjiang.
I Ryssland och Kina är kalmuckerna buddhistiska men i Kirgizistan är man muslimer.
Idag lever de främst i Ryssland, Kina och Kirgizistan, men varje region berättar sin egen historia om överlevnad, kulturmöten och identitetsförändring.
Oirat och Kalmuck - rötterna i Centralasien
Kalmuckerna härstammar från Oirat folken - Torgut, Dörbet, Khoshut och andra mongoliska stammar som under medeltiden och tidig modern tid var betydande politiska aktörer i Centralasien. Under 1600-talet vandrade stora grupper västerut och slog sig ner vid nedre Volga, där de bildade det Kalmuckiska khanatet i samspel med och konflikt med såväl ryska riket som de centralasiatiska makterna.
Religion
Deras religion har traditionellt varit tibetansk buddhism blandad med äldre shamanistiska traditioner. I motsats till andra mongoliska folk bosatte sig kalmuckerna i ett område som kom att räknas till Europa, vilket gjorde unika som Europas buddhistiska folk.
Men till skillnad från kalmuckerna i Ryssland och Kina är kalmuckerna i Kirgizistan muslimer.
Kalmuckerna i Ryssland - identitetens centrum
Den största delen av kalmuckerna bor idag i Republiken Kalmuckien i sydvästra Ryssland, mellan Volga och Kaspiska havet. Befolkningen består av en mängd olika etniska grupper men de allra flesta är kalmucker (53,3%) eller ryssar (33,5%). Joshuaproject.net säger att det finns 179 000 kalmucker i Ryssland.
Sovjettidens tragedi
Under andra världskriget anklagades kalmuckernas kollektiv av Stalinregimen för samarbete med tyskarna. Det är sant att en del kalmucker samarbetade med tyskarna genom att forma det
kalmuckiska kavalleri kåren och kämpade mot den Röda Armén. Men samtidigt var det många kalmucker som kämpade med den Röda Armén. Över 23 000 kalmucker tjänade i den Röda Armén.
År 1943 deporterades hela folkgruppen till Sibirien och Centralasien. Många dog under transporterna eller på plats av hunger och sjukdomar. Denna deportation är en av de mest traumatiska händelserna i kalmuckernas moderna historia.
Först 1957 (då Nikita Chrusjtjov var Sovjetunionens ledare)fick de återvända till sitt hemland. Många fann sina hem förstörda och sin kultur försvagad.
Buddhistisk tradition
Kalmuckerna har sina rötter i tibetansk buddhism och religionen har varit en grundläggande del av deras identitet och kultur i generationer.
Det stora Gyllene Templet i Elista är vad man säger ett av de mest framstående buddhistiska byggnaderna i Europa. Dalai Lama har besökt regionen ett flertal gånger, den senaste var 2009 men på bara vissa
specifika villkor. Besöket skulle endast vara religiöst och han fick inte träffa några ryska tjänstemän. Intressant var att Dalai Lamas sändebud i Ryssland,
Telo Tulku Rinpoche, avgick 2023 efter att han klassats som "utländsk agent" då han kritiserat Rysslands krig mot Ukraina.
Kristen mission bland kalmuckerna
Det första Nya Testamentet på kalmuckiska publicerades redan 1827, ett arbete initierat av moraviska missionärer som
Isaac Jacob Schmidt.
Idag fortsätter
Institutet för Bibelöversättning (IFB) arbetet med att översätta och publicera bibelböcker på kalmuckiska. De har bland annat gett ut: Hela Nya Testamentet (2002). Böcker från GT som Jobs bok, Predikaren, Höga Visan m.fl.
Kalmucker och Oirater i Kina - splittring och osäker framtid
I Kina finns flera Oirat-grupper nära besläktade med kalmuckerna. De bor främst i Xinjiang och gränsområden mot Mongoliet och består till stor del av de ättlingar till Torgut- och Dörbet stammar.
Man uppskattar att det finns mellan 100 000 och 170 000 Oirat-talande i Kina. Vissa talar dialekter som ligger nära kalmyk, medan andra har utvecklat egna lokala former.
Kulturella utmaningar
Som många andra minoriteter i Kina utsätts Oirat-grupperna för stark assimilationspress. Språket är hotat, och buddhismen - deras traditionella tro - är strikt reglerad.
Det talas också om diskussioner om att vissa grupper skulle kunna
återbosättas till Ryssland, något som skapar en känsla av både osäkerhet och möjlig flytt.
Kristen mission bland kalmuckiska folk i Kina
Majoriteten av de etniska kalmuckerna i Kina (huvudsakligen kända som
Oirater eller
Torghuter) lever i Xinjiang och Inre Mongoliet. Arbetet med kristen mission och bibelöversättning bland dem står inför betydande utmaningar, och källor tyder på att det finns
ingen aktiv församling idag bland Torghuterna i Kina och att Bibeln inte har översatts till deras specifika dialekt.
Många missionärer från "Alliance Mission" var svenska men jag kan inte hitta någon informatiom om att någon av dessa arbetade bland detta folk.
För tillfället finns det vad jag kan hitta ingen mission bland detta folk.
Kalmuckerna i Kirgizistan
Den tredje gruppen finns i östra Kirgizistan - i Issyk-Kul-regionen. De kallas Sart Kalmaks och är ett litet folk vars historia är kopplad till Oirat kalmuckiska grupper som stannade kvar i Centralasien under 1700- och 1800-talen.
De kalmucker som jag mötte berättade att deras folk var tvungna att fly från Kina 1880. De berättade att eftersom deras folk var muslimer förföljdes de och flydde till Karakol i Kirgizistan. Jag kan inte hitta några källor som kan bekräfta det de säger.
Man uppskattar att det finns mellan 8 000 och 12 000 kalmucker i detta område medan
Joshua Project säger 5 600. Dessa bor koncentrerat i byar som Chelpek, Tash-Kyya och Beryu-Bash nära staden Karakol.
Religiös och språklig förändring
Till skillnad från kalmuckerna i Ryssland och Kina är Sart Kalmaks idag muslimer, ofta sunnitiska. Deras traditionella språk - en Oirat dialekt - håller snabbt på att försvinna till förmån för kirgiziska. Identiteten är därför dubbel: ett historiskt arv från kalmuckerna, men en nutida vardag som ligger nära det kirgiziska majoritetslivet.
De flesta skulle jag säga talar också ryska. Träffade tre personer som var i medelåldern där en av dem talade flytande ryska medan två av dem var tvungna att få hjälp med tolkning av sina barn.
Kristen mission bland kalmuckerna i Kirgizistan
När man letar efter hur det ser ut säger man att det inte finns några kända kristna troende bland kalmuckerna men det stämmer inte. Det finns inte många troende och i och med den
nya religionslagen i landet berättade en av de vi mötte att flera av hennes medlemmar har slutat att komma eftersom de är rädda för förföljelse.
De troende möter svårigheter, bland annat på grund av lagar som kräver årlig redovisning; för att registrera en församling måste man ha 500 medlemmar och det finns mycket hårda restriktioner för evangelisering.
De vi mötte berättade om att de möter förföljelse från myndigheter, den lokala imamen, grannar, arbetskamprater, klasskamrater och släktingar. Det vill säga ALLA!
De flesta av dessa läser den kirgiziska bibelöversättningen.
En utmaning för oss
Vad kan då vi göra? För det första behöver vi be för kalmuckerna i Ryssland, Kina och Kirgizistan. Vi behöver be skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd (Matt. 9:38).
Det finns ett
böneprojekt som vi kallar EPH618. Gå gärna in och titta - där finns region Eurasien registrerad och där man kan registrera sin församling för att be för någon/några onådda folkgrupper i regionen.
Vi behöver också både GE, GÅ och SÄNDA.
Kom ihåg Kalmuckerna!!
