Det finns fortfarande människor som inte har tillgång till Guds Ord - vad gör vi åt det?

 Jag läser nu boken, "Gud glömde mig inte" - det är boken om den bulgariska pastorn Haralan Popov. Under kommunisternas intåg i Bulgarien, kastades han i fängelse. Han led 13 år i fängelset och fick utstå tortyr, hunger, kyla och annat fruktansvärt. Men under dessa år, predikade han Kristus bland de andra fångarna. Han lärde sig 47 kapitel ur bibeln utantill så när han släpptes fri, blev han en vandrande bibel och gick från husförsamling till husförsamling och predikade. 

En dag fick han tag i en halvt uppbrunnen bibel och då utspelar sig en underbar historia som jag vill dela med mig av här. 

Efter ett sent nattmöte med en underjordisk grupp av troende kom en sextonårig flicka fram till mig. Jag kände igen henne som en nyomvänd, som nyss anslutit sig till den underjordiska församlingen. 

"Pastor Popov", sade hon och tittade på den halvbrända bibeln, som den gamle mannen givit mig, "kunde jag få låna er bibel tills i morgon bitti?"

"Det kan du visst", svarade jag.

Hon tog bibeln, och mycket riktigt, nästa morgon kom hon med den till hos Babba Maria. Hon tackade mig och just som hon skulle gå vände hon sig om och frågade:

"Pastorn, kan jag få låna den igen efter mötet i natt?"

"Naturligtvis", sade jag, nyfiken över varför hon skulle ha den över natten.

Nästa morgon återlämnade hon den punktligt till mig, tackade och frågade:

"Var skall ni tala i natt?"

Jag sade henne det och hon svarade:

"Om jag kommer i natt, kan jag då få låna den igen och återlämna den tidigt i morgon bitti?"

Jag höll på att spricka av nyfikenhet och kunde inte hålla mig längre.

"Javisst, naturligtvis får du det, men varför? Vad gör du med den? Sitter du uppe hela nätterna och läser den?"

"Nej, pastorn", svarade hon. "Om jag bara toge hem den för att läsa den så vore den ju borta igen nästa morgon. Jag tar hem den och skriver av så många verser jag kan för hand från midnatt till morgonen. Om jag har en god natt kan jag skriva ned flera kapitel," sade hon glatt.

"Om jag fortsätter så här så har jag en dag min egen bibel," sade hon och strålade av stolthet. "Skulle det inte vara underbart, pastorn?"

Jag var djupt rörd och sade:

"Du kan få låna den i natt och varje natt och även på dagen om du önskar, ända tills du fått din egen bibel färdig."

Hon slog ihop sina händer och närapå hoppade högt av glädje.

"O, pastorn, tack så mycket!"

Tänk er in i detta. Människor törstade så mycket efter Guds Ord att man försakade sömnen för att hinna skriva ner så mycket man hann, för att få sin "egen bibel." 

På mitt bord här framför mig har jag två olika biblar och i bokhyllan har jag säkert 15 biblar till i olika översättningar. 

Den här hungern efter Guds Ord finns över hela världen men många saknar fortfarande tillgänglighet till bibeln. I vissa länder, som till exempel Kina, är det ännu igen svårt att få tag i bibeln. Man kan inte heller lagligt ladda ner den på telefonen. 

Många hundratals folkgrupper saknar även bibeln på sitt eget språk. De kanske har tillgång till bibeln på ryska eller kinesiska och vi säger, "men det är väl tillräckligt." Tänk dig att du endast skulle kunna läsa bibeln på norska eller engelska. 

Det finns idag organisationer som Folk och Språk och Institutet för Bibelöversättning som översätter bibeln på språk som ännu inte har tillgång till det. 

Vi kan hjälpa dem genom att stötta det både i bön och ekonomiskt. Tänk när ingusjerna i Kaukasien kan läsa bibeln på sitt eget språk och säga, "Gud talar till mig på mitt språk!"