Vissa människor vi möter, kommer att betyda något för ens vandring med Jesus. På Världspingstkonferensen i Helsingfors, 2025 hade jag nåden att få möta pastor Vladimir Franchuk, från Mariupol, Ukraina. Han bor för närvarande i Australien på grund av kriget. På konferensen hade vi möjlighet att sitta ner och Vladimir satt en timme och berättade om kyrkohistoria i Ryssland och Ukraina. Jag bara satt och tackade Gud att jag fick möjlighet att möta denna pastor som skrivit så många böcker om Pingstväckelsen i Ukraina och forna Sovjet. Sedan dess har vi haft kontakt och jag har även fått tre av hans böcker om Pingstväckelsens historia i Sovjet. I morse fick jag ett mejl från honom (som han skickade till många andra). Med hans tillstånd, har jag översatt det och lägger ut det här på bloggen. Läs och be för Ukraina.
Kära systrar och bröder i Kristus, må Herrens frid och nåd bo i era hjärtan. Må Herren inspirera och trösta er!
Kyrkornas världsråd har utlyst den 11 juni till en världsböndag för Ukraina.
I dag ber vi för vårt fosterland och vårt folk. Många av Guds församlingar – i Australien och långt därutöver – ber tillsammans med oss.
I mina böner i dag tänker jag på många familjer som jag personligen har känt och som drabbats av den fruktansvärda tragedin att förlora sina nära och kära. Jag tänker på medlemmarna i vår församling i Mariupol som dog under kriget, och jag tänker på mina vänner från Donetsk. Jag tänker på fyra bröder, tjänare i pingstförsamlingen i Slovjansk, som jag också kände. Efter en högtidlig gudstjänst på Treenighetsdagen greps de och utsattes för en plågsam död. Deras hustrur blev änkor och deras barn blev föräldralösa.
Många människor har blivit offer för kriget, och några har blivit nya martyrer för Jesu Kristi namns skull.
Miljontals människor har också blivit flyktingar och är i dag spridda över många länder i världen.
I dag tänker jag också på diakon Anatolij Prokopchuk från Nova Kachovka och hans unge son Aleksandr. Kort efter deras smärtsamma död i november 2022 skrev jag denna artikel.
Läs den.
Låt oss minnas dem. Låt oss minnas deras namn.
Må Herren ge dem minne och namn i sitt eviga hem!
_____________________________________________________________________________________
”Kropparna var så vanställda att de inte gick att känna igen” – ockupanterna torterade en pastor och hans 19-årige son till döds i Chersonregionen
Kära bröder och systrar över hela världen, med stor sorg och smärta i mitt hjärta måste jag säga att den moderna kristenheten då och då ställs inför samma problem som kyrkan mötte på apostlarnas tid – förföljelse och förtryck för tron på Kristus, martyrskap för övertygelsen och tjänsten i kyrkan. Detta har alltid varit en del av kyrkans liv, ända sedan diakonen och evangelisten Stefanos stenades till döds i Jerusalem – den första kristna väckelsens centrum, där Jesu Kristi apostlar på pingstdagen uppfylldes av den helige Ande och kyrkan föddes. Det verkar nästan otroligt att liknande förföljelse skulle kunna äga rum mitt i dagens Europa – i Ukraina, på områden som ockuperats av Ryska federationen.
Jag kände inte Anatolij Prokopchuk särskilt väl, men jag känner till hans namn. Han var predikant och diakon i pingstförsamlingen i Nova Kachovka nära Cherson. Under tidigare år besökte jag denna församling många gånger. Som en av församlingens ledare och i sin tjänst som diakon (på samma sätt som Stefanos i Apostlagärningarna) var Anatolij engagerad i att hjälpa fattiga och behövande människor. Han hjälpte många på praktiska sätt, entusiastiskt och uppoffrande, oavsett om de tillhörde hans församling eller inte. Som Bibeln säger: ”Låt oss därför, medan vi har tillfälle, göra gott mot alla människor” (Gal. 6:10).
Anatolij och Irina Prokopchuk var en föredömlig kristen familj som uppfostrade sex barn: en dotter och fem söner.
I nio månader hade Nova Kachovka varit ockuperat av den ryska armén. Detta är en ny fas i det fruktansvärda krig som Ryssland har fört mot Ukraina i åtta år. Den 22 november 2022 arresterades den 52-årige församlingsdiakonen Anatolij Prokopchuk, fortfarande stark och vid god hälsa, tillsammans med sin 19-årige son Aleksandr. Anklagelserna var allvarliga och absurda: ”Er församling har ingen rätt att existera eftersom den har förbindelser med Amerika och andra västländer.” Jag vill tillägga att samma anklagelser användes under Sovjettiden, och för detta ”brott” sattes många tusen evangeliska kristna i fängelser och arbetsläger under många år. Många torterades och dödades. Även jag blev personligen anklagad för sådana ”brott” och ”förbindelser med väst” under Sovjettiden. Men i mitt fall kom nya tider, jag frigavs från fängelset och erkändes senare som offer för politiskt förtryck.
För diakon Anatolij blev det annorlunda. Under flera dagar efter gripandet fanns inga uppgifter om vad som hade hänt honom och hans unge son. På den fjärde dagen, den 26 november 2022, hittades deras kroppar utanför staden med tydliga spår av långvarig och grym tortyr. Deras kroppar var så vanställda att det var svårt att identifiera dem. Denna information fick jag i dag på morgonen från flera oberoende källor.
Låt oss i dag be för syster Irina, som blivit änka, för hennes föräldralösa barn och unga barnbarn som just har börjat sina liv, för vänner och släktingar, för församlingen i Nova Kachovka och för alla människor som kände Anatolij och som han tjänade. De går just nu igenom en oerhörd sorg. Må Herren höra vår bön.
Som det anstår pånyttfödda kristna uppmanar Kristi kyrka inte till hat och hämnd mot mördarna, utan till bön, förlåtelse och förtröstan på Guds rättvisa. Ändå ropar martyrernas heliga blod, precis som i den första kyrkans dagar, till Gud: ”Hur länge, du suveräne Herre, helig och sann?” (Upp. 6:10).
Hur länge, Herre?
Det första blodet från martyrer för tron i det självständiga Ukraina utgöts år 2014, när östra Ukraina ockuperades och våra bröder i Slovjansk sköts ihjäl. En tid senare dödades min personlige vän, pingstpastorn Serhij Skorogobatj, i Mariupol. Därefter följde många andra bröders och systrars död från olika församlingar. Som en följd av striderna omkom också vår broder Viktor Oresjkin på det ökända MH17-flyget när passagerarflygplanet sköts ned. Även honom kände jag personligen. Han var bara 29 år gammal och kommer för alltid att förbli en ung man i mitt minne.
I dag har ännu ett namn lagts till skaran av de ”heliga som blivit dödade”.
Herre, hur länge till?
Djupt i mitt hjärta finner jag tröst i vissheten om att vi har ett hopp – i Guds barmhärtighet, rättvisa och beskydd. Den heliga Skrift säger: ”Det är tid för dig att handla, Herre, för man bryter mot din lag” (Ps. 119:126). Herre, i min bön i dag vill jag fråga: Vilken lag har de ännu inte brutit? Vilket bud har de ännu inte överträtt? Hur länge, Herre?
Ibland hör jag människor säga att kriget i Ukraina är ”ett krig mellan bröder”. Då tänker jag på två bröder: Kain och Abel. Ja, det är ett historiskt faktum att de var bröder. Det är till och med mycket möjligt att de var tvillingar.
Hur länge, Herre?
Vladimir Franchuk,
pastor
No comments:
Post a Comment